BOKRECENSION OM TUSEN STRÅLANDE SOLAR, författaren är Khaled Hosseini som är uppväxt i Afghanistan i huvudstaten Kabul, men nu bor i norra Kalifornien med sin fru och barn. han har skrivit "Flyga drake", ni vet? :) i skolan håller vi nu på med ett arbete och det första vi fick göra var att välja bok (Tusen strålande solar för min del), sen har vi valt ett ämne (mitt är Afghanistan). en punkt att göra under arbetets gång var att skriva bokrecension som jag just gjort:
Detta är en fantastisk bok och man lever sig verkligen in i en afghansk kvinnas perspektiv. Mariam, som är 15 år och utan utbildning, bor med sin mamma i en kolba i Afghanistan. Kolban består av soltorkat tegel med lera och halm. Jalil, Mariams far som är en av de rikaste i huvudstaten Kabul, har satt upp en gjutjärnskamin inomhus för vinterkylan och på baksidan staplat upp ved. Där finns även en s.k. tandor som man bakar bröd på samt en hönsbur med staket runt. De har tillgång till ett utedass och det strövar runt får ute.
”Det är hans sätt att göra bot”, säger Mariams mor Nana.
Jalil äger en bio, mark i Karokh och Farah, tre mattbutiker, en klädbutik. Han har kontakter överallt i Herat, där han bor, och är vän med borgmästaren. Han har kock, chaufför och tre hushållerskor. Mariams mamma Nana var en av hushållerskorna, tills hon blev med barn. Varje onsdag kommer Jalil och hälsar på och det finns ingenting Mariam längtade efter mer. Trots mammans berättelser, vägrar hon tro att hennes pappa är sån som Nana påstår. Ofta beskriver Nana sin vidriga födsel av Mariam. Mariam är en harami; ett oönskat barn. Dagen 1959 då hon kom till livet tvingades Nana föda henne ensam på kolbans golv, några avskyvärda detaljer därmed, och hon säger att Jalil inte brydde sig om att kalla dit läkare eller ens barnmorska. Jalil sa att han varit där och hjälpt till, kallat på läkare.

Våren 1974 fyller Mariam femton. Hon säger till Jalil, som är på besök som vanligt en onsdag, att hon önskar sig mest av allt att gå på bio på hans biograf. En tecknad, amerikansk film som Jalil berättat om. Då säger han något som i alla fall jag tycker är väldigt hemskt. Han säger att bildkvalitén på den filmen är dålig och att ljudet inte är bra. Sedan ger han med sig. Men när Mariam dagen efter förväntansfullt väntar vid ån på sin far som skulle komma klockan tolv och hämta henne med sin fina bil och chaufför, kommer han aldrig. Hon har gjort sig fin, en knälång klänning och grön hijab, en sjal som täcker håret. Redan klockan nio på morgonen sitter hon där och väntade. Men han kommer aldrig. Mariam ger sig därför iväg hela vägen till Herat där hon vet att hennes far bor någonstans och hon frågar en gamling var Jalil Khan bor.
”Du är visst inte från Herat, va?” svarar han då. ”Alla vet var Jalil Khan bor.”
Gamlingen säger att hon kan åka med henne och när Mariam kommer fram till sin fars gigantiska hus och knackar på, öppnar en ung kvinna och hon presenterarsig som Jalil Khans dotter. Snart kommer även Jalils chaufför och han säger vänligt att Jalil inte var hemma. Han är borta i viktiga affärer. Den natten sover Mariam utanför Jalils hus. När chauffören dagen efter säger att hon måste åka hem, sveper hennes blick en sista gång över huset och trädgården. Då ser hon sin far. Han står i ett fönster en trappa upp i huset.
När Mariam kommer hem följer chauffören med henne till kolban. Men han säger att hon ska vända om, för han hade fått syn på något. Och det har även Mariam. Bakom trädet stod en av stolarna omkullvänt och ett rep hänger från en hög gren. Nana dinglar i öglan.
Mariam tvingas hem till sin far som svikit henne så djupt, och när han en dag säger att hon har en friare och hans fruar försöker övertala henne att det är ett fint erbjudande som aldrig kommer komma tillbaka, säger hon nej. Då berättar Jalil det hemska. Han har redan sagt ja.

Mariam tvingas leva i ett våldsamt äktenskap med en trettio år äldre man som våldtar, slår och behandlar henne illa. När hon inte får något barn ökar hans våld. En dag får Mariam sällskap av den unga Laila som Rashid gift sig med. I Afghanistan har man många fruar. Kvinnorna blir som systrar för varandra och deras vänskap förändrar inte bara deras liv utan påverkar även den kommande generationens liv.

Citat ur boken: ”Du är trygg här hos mig. Om någon skadar dig tänker jag slita ut deras lever och tvinga dem att äta upp den.”
Det är Rashid som säger det till Mariam när hon precis blivit bortgift. Du är trygg här hos mig, stämmer det när man våldtar och slår sin fru? Svar: nej. Men meningen efter skulle inte vara omöjlig.

---